Inget barn är immunt mot sexuella övergrepp, men vissa barn löper betydligt högre risk att utsättas. Det är en risk som sällan är slumpmässig utan ett resultat av systematisk exkludering till följd av stigma, isolering och rädsla. När en grupp inte medvetet inkluderas i stödinsatser, policyer och professionella samtal blir den osynlig. Och ett barn vi inte kan se är ett barn vi inte kan skydda.
Att identifiera dessa osynliggjorda barn är en av Childhoods viktigaste uppgifter. Vi måste därför ständigt ställa oss frågan: Vilka barn missar vi?
Hit hör barn och unga som identifierar sig som hbtq+ och barn med funktionsnedsättning – två grupper som vi därför aktivt började jobba med för många år sedan. De är två sinsemellan väldigt olika grupper. Gemensamt för dem båda är att de är internt mångfacetterade och har tydliga utmaningar som ofta är kontextuella.
Vi gjorde tidigt två strategiska val: Vi ville bidra till att stärka skyddsperspektivet inom de verksamheter som möter unga hbtq+ och barn med funktionsnedsättningar, och vi ville göra existerande insatser för att förebygga våld och sexuella övergrepp mer inkluderande.
Vår ambition var att arbeta brett i olika sammanhang och länder. För att bygga upp kapacitet och skapa ömsesidig förståelse kopplade vi samman experter och organisationer som jobbade med respektive grupp.
Det var inte enkelt. De hbtq+-organisationer vi mötte var ofta rädda för att öppet rikta sina program till minderåriga, på grund av stigmat som gör att många ser hbtq+ som förövare snarare än det faktum att det är en grupp som är överrepresenterad bland dem som utsätts för våld och sexuella övergrepp. I vissa länder var det politiska klimatet så repressivt att arbetet blev för farligt.
De funktionsrättsorganisationer vi kontaktade kämpade med små resurser för barns rätt till vård och utbildning. De hade ytterst liten kapacitet att även hantera sexuellt våld. Men – steg för steg gav vår uthållighet utdelning och vi hittade modiga partners som var redo att visa vägen.
2025 beställde vi två externa utvärderingar av vårt arbete för dessa barn. Hade det bidragit till ett starkare skydd mot sexuella övergrepp för barn inom de olika grupperna? Hade barnrättsorganisationerna blivit mer inkluderande mot unga hbtq+? Svaren var ja.
Utvärderingarna visar hur oerhört värdefulla och kraftfulla även relativt små, välriktade investeringar kan vara för att inkludera förbisedda grupper. De visar att finansiering är viktigt men att ömsesidigt förtroende, fortsatt dialog och coachning samt inkludering i nationella samtal och nätverk, är minst lika viktigt.
Vi såg också konkreta bevis på hur skyddet runt dessa barn stärkts. Föräldrar blev talespersoner som andra litade på. Barn som aldrig tidigare kunnat anmäla övergrepp fick verktyg och ord för att kommunicera vad som hänt dem. För mig är det ett av de främsta bevis på att verklig förändring uppstått.
Nationella nätverk och beslutsfattare börjar nu inkludera dessa barn. Den förändringen har inte skett av en slump. Det är ett resultat av målmedvetet påverkansarbete där vi, tillsammans med andra, konsekvent har drivit på för policyförändring och hållit beslutsfattare ansvariga.
Vårt arbete har gjort skillnad för två grupper av barn som alltför länge osynliggjordes. Men – det betyder inte att vi lutar oss tillbaka. Just nu ser vi oroande tendenser världen över där vissa barns rättigheter ifrågasätts, inte minst de som redan är marginaliserade och stigmatiserade.
Om vi accepterar att vissa barn faller utanför skyddssystemet sviker vi inte bara dessa barn. Vi normaliserar en värld där det blir acceptabelt att ifrågasätta vilka barn som förtjänar skydd — och vilka som inte gör det.
Inkluderande barnrätt är därför en motståndshandling och grunden för ett samhälle som är tryggt för alla barn.
Britta Holmberg
Director Global Programs & Advocacy
Deputy Secretary General World Childhood Foundation.
Ta del av utvärderingarna här.
