2017-04-16

Våld och övergrepp mot barn går att förhindra

Britta Holmberg, projektchef på Childhood, om vikten av tidiga insatser för att förebygga våld mot barn.

Jag var 17 när jag födde honom. Jag ville inte ha honom men min mamma tvingade mig att behålla honom. Jag var väldigt hård mot honom, jag slog honom mycket. Jag tog honom aldrig till mig. Jag tyckte inte om honom.

Så här säger mamman till en av de grova våldsbrottslingar, vars liv beskrivs i en studie som en av Childhoods projektpartner i Sydafrika nyligen publicerat. Alla har de gjort fullständigt horribla saker mot andra. Men alla har också utsatts för förfärliga övergrepp, ofta mycket, mycket tidigt i livet. Alla i studien. Utan undantag. Av sina föräldrar, anhöriga, skolan och av samhället.

Finns det något mer värnlöst än ett barn som ingen älskar?
Jag kan inte föreställa mig något mer värnlöst än ett barn som ingen älskar. Ett barn som inte har någon vuxen som skyddar och tar hand om det. Eller ett barn som växer upp med vuxna som har alltför många egna problem för att kunna skydda det. Eller ännu värre – ett barn är helt beroende av vuxna som faktiskt skadar och utnyttjar det.

Vi är många som helst inte vill tänka på dessa barn – för det gör för ont. Men vi måste. För det är inte undantag och enstaka fall. Det händer varje dag runt om i världen, hos fattiga och hos rika, hos välutbildade och analfabeter, hos kristna och muslimer. Våld mot barn är ett globalt problem och 2015 har världens länder för första gången, som en av målsättningarna med FN:s nya hållbarhetsmål, enats om att sätta stopp för alla typer av våld mot barn. Och det är på tiden!

Vi vet att cirka en miljard barn regelbundet utsätts för våld av dem som ansvarar för att ta hand om dem. Vi vet att 120 miljoner flickor (en av tio) någon gång under sin barndom utsätts för sexuella övergrepp. Om pojkar vet vi allt för lite, bara att de berättar ännu mer sällan än flickorna. Vi vet att följderna av detta våld ibland får livslånga konsekvenser; det kan leda till bestående hjärnskador, posttraumatisk stress, psykisk ohälsa och ökad risk både för att bli utsatt för övergrepp och för att själv bli förövare.

Det går att förebygga våld mot barn

Men vi vet också att detta inte är oundvikligt. Det går att förebygga och mildra konsekvenserna av våld mot barn. Det finns inte längre någon ursäkt för att inte agera. Det finns mycket forskning både om vad som ökar risken för att barn ska fara illa och vad som bygger motståndskraft. Egentligen är det ganska enkelt och självklart. Barn behöver trygga vuxna som älskar och skyddar dem.Vuxna som ser och bekräftar dem så att de kan utvecklas till självständiga, trygga individer som förmår ge och ta emot kärlek.

Vi vet att barn som inte har en trygg, nära relation till en vuxen är mer utelämnade till dem som vill utnyttja dem. Utan skyddande nätverk löper barn mycket högre risk att utsättas för våld och övergrepp.

Vi vet också att den trygga relationen till en vuxen är en viktig förutsättning för att barn som utsatts för trauman och övergrepp ska kunna må bra igen. Ofta är det en förälder som har den rollen men det kan också vara äldre syskon, släktingar eller andra som verkligen bryr sig och finns där för barnet. Den tryggheten och kärleken kan inte ersättas av professionella hjälpare eller volontärer som kommer och går. Däremot kan rätt insatser vid rätt tidpunkt vara avgörande för att fler vuxna inte ska släppa taget.

Förebygga våld genom stöd till föräldrar som har det svårt 

Childhood har under femton år investerat i utveckling av metoder och modeller för att förebygga våld och övergrepp mot barn. En av de viktigaste insatserna är just stöd till föräldrar som har det svårt. Det kan vara föräldrar som är ensamma, kanske själva befinner sig i missbruk eller våldsamma relationer, som inte har några positiva erfarenheter av sina egna föräldrar och inte vet hur en god relation till ett barn byggs upp och som behöver råd och stöd för att kunna bli en så bra förälder som möjligt. Den typen av program kan också tidigt identifiera föräldrar som faktiskt inte är lämpade att ta hand om ett barn och snabbt hitta en annan familj som kan ge barnet trygghet.

Mamman i det inledande citatet fick aldrig någon sådan hjälp. Kanske hade hennes och hennes sons liv kunnat ta en annan vändning om de fått hjälp i tid. Som en av papporna jag mötte förra året som deltog i en pappagrupp. ”Förr skrek jag bara åt mina barn och var sällan hemma – men nu lyssnar jag på dem och visar att jag älskar dem – och jag får så mycket kärlek och respekt tillbaka!”

Britta Holmberg