Miljontals människor flyr från terrorn i Ukraina. De flesta av dem är barn. Krig och katastrofer gör barn sårbara. Familjer riskerar att slitas isär, barn lämnas ensamma utan vuxna som kan skydda dem i en omgivning som förvandlats till kaos. Vissa lämnar sitt hem tillsammans med en förälder. Några tvingas fly utan en trygg vuxen att hålla i handen. Andra tappar taget under resans gång.
Många barn var särskilt sårbara redan innan kriget i Ukraina startade, inte minst de 98 000 barn som innan invasionen levde på barnhem och som nu riskerar möta kriget på egen hand när personal flyr eller blir omplacerad. Med stor oro ser vi hur detta gör barn till lätta offer för övergrepp, exploatering och trafficking. I det akuta läget är fokus på evakuering och nödhjälp. Barns trygghet och skydd måste vara en del i detta från första stund. För att säkerställa att hjälpinsatser inte bidrar till ytterligare trauman och risker behöver vi ta utgångspunkt i tre grundläggande frågor:
Vem är barnet?
Säkra identifiering och registrering av barn som flyr. Utan registrering finns inga spår om ett barn försvinner eller separeras från sina anhöriga. All hjälp behöver samordnas med ansvariga myndigheter.
Vem är barnet tryggt med?
Viktigast för barn är att få vara tillsammans med sina syskon och föräldrar. Om de kommit ifrån varandra ska allt göras för att familjen ska kunna förenas igen. Placering på barnhem och adoptioner i en katastrofsituation riskerar leda till att barn förlorar sin familj för alltid. Barn som flyr och har varit med om traumatiska händelser behöver nära, varaktiga relationer med vuxna som de är trygga med. Den ges bäst av närstående och andra som känner barnen och pratar samma språk. När föräldrar och andra anhöriga själva är i kris behöver de ges stöd. För många är en stabil och normaliserad vardag med utrymme för lek och närhet tillräckligt för att börja läka. De barn som behöver det måste ges professionellt traumastöd.
Vad vill barnet?
Barn behöver förstå vad som händer och själva få påverka sin situation i den mån det är möjligt. Det är vuxnas ansvar att lyssna på barnet och begripliggöra det som händer.
World Childhood Foundation, SOS Barnbyar och Erikshjälpen.
För mer information vänligen kontakta:
Charles Mingo Bennström, pressansvarig World Childhood Foundation
+46(0)734 22 04 42, charles.bennstrom@childhood.org
