Mellanrummet – testa alternativ för barn som behöver omedelbar placering

Nästan 25 procent av vår projektbudget går till att arbeta med gräsrotsorganisationer och eldsjälar i Sverige, som på olika sätt arbetar med att förebygga att barn utsätts för våld och sexuella övergrepp. Projekten vi investerar i här hemma fungerar ofta som ett komplement till det arbete som görs av ansvariga myndigheter. Särskilt fokus ligger på att identifiera och stötta de barn som av olika själ faller mellan stolarna och inte får den hjälp de har rätt till. Ett sådant projekt är Mellanrummet, som finansieras av oss på Childhood och drivs av vår projektpartner Maskrosbarn.

Flexibla insatser för barn som behöver placeras direkt

Maskrosbarn arbetar med barn och ungdomar med föräldrar som har ett missbruk eller mår psykiskt dåligt. Många av dem upplever att de inte får hjälp av myndigheterna i rätt tid och att det saknas flexibla insatser som utgår från deras behov. Syftet med vår gemensamma insats Mellanrummet är att ta fram och testa alternativ för de barn som är i behov av omedelbar placering. Detta ska fylla gapet innan man har hittat en kontaktfamilj eller ett foster-/ familjehem. Vilken typ av placering som är aktuell kommer att utformas av barn som har egen erfarenhet – exempelvis ett drop-in boende, dit unga skulle kunna gå, få individuellt stöd och sova över vid behov, eller en stödperson.

Innovativt och viktigt initiativ

Då de som berörs direkt sällan får vara med och ta fram nya metoder, ser vi på Childhood Mellanrummet som ett väldigt innovativt och viktigt initiativ. Förhoppningen är att det ska bidra till att antalet misslyckade placeringar minskar, men framför allt öka antalet lyckade placeringar där barn och ungdomar mår bättre.

”Jag blev slagen hemma och ville till familjehem men mamma gick inte med på det. Socialtjänsten tyckte inte att det fanns tillräckliga skäl för LVU* så jag kunde inte bli placerad. Jag skulle åtminstone behövt någonstans att gå när det var som värst.”

– Ungdom

”När jag var liten hade jag en grannfamilj som jag gick till när jag var ensam hemma med pappa och han blev arg, annars hade jag varit rädd hela tiden. Hade jag inte haft grannfamiljen hade jag antagligen låst in mig eller varit ute mycket och säkert hamnat i dåliga kretsar. Sen hade jag kanske blivit placerad när jag var äldre på grund av mitt eget beteende. Men det var inte alltid jag kunde gå till grannfamiljen, och tänk på alla som inte har någonstans att gå.”

– Ungdom

Lär mer om vår investering i Maskrosbarn och samarbetet i ”Stöd till barn med föräldrar med missbruk och/eller psykisk ohälsa”

Text: Åsa Andreasson Åkerström

*LVU = Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga