I mars åkte Childhoods programhandläggare Susanne till Filippinerna tillsammans med poliser från Nationella Operativa Avdelningen (NOA) och åklagare från internationella åklagarmyndigheten. Syftet med deras studieresa: Att ta reda på hur man på ett enklare sätt kan samarbeta med lokal polis och lokala myndigheter i fall där svenska förövare begår nätrelaterade sexuella övergrepp mot barn i Filippinerna.
Mitt namn är Susanne och jag arbetar som programhandläggare på Childhood. I februari var jag i Filippinerna tillsammans med poliser från NOA och åklagare från internationella åklagarmyndigheten, alla specialister på internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn. Polisen och åklagarna var i Filippinerna för att ta reda på hur man på ett enklare sätt kan samarbeta med lokal polis och lokala myndigheter i fall där svenska förövare begår sexuella övergrepp mot barn i Filippinerna. En del av dessa övergrepp sker online via livestreaming, där förövaren beställer och dirigerar ”live shows” och bestämmer vilka övergrepp barnen ska utsättas för. Det kan röra sig om allt från nakenposering till våldtäkt och sexuell tortyr. Under vår resa träffade vi poliser, socialarbetare, jurister och frivilligorganisationer för att bättre förstå den lokala kontexten och knyta kontakter.
100 miljoner invånare – och en polis som arbetar med nätrelaterade sexuella övergrepp mot barn
Nationella polismyndigheten i Filippinerna har en avdelning som är specialiserad på internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn (Internet Crime Against Children). Deras lilla kontor har fyra bås. När jag ser det blir jag riktigt ledsen – kan det vara så att detta land med över 100 miljoner invånare bara har fyra poliser på nationell nivå som arbetar specifikt med detta problem? Det visar sig att situationen är ännu värre: det är faktiskt bara en enda polis som arbetar med frågan och han är egentligen anställd på en annan avdelning. Så resultatet är att det endast finns en tjänst på 75% som tar hand om inkommande förfrågningar från polismyndigheter runtom i världen och ska utreda fallen och koordinera med lokala polisavdelningar. Skälet är en kombination av byråkrati och brist på resurser; det är inte så att filippinska staten på något sätt är omedveten om problemet. Som tur är får polisen hjälp av organisationen International Justice Mission (IJM). På plats på det lilla kontoret har de tre, fyra personer – en amerikansk f.d. polis samt lokala jurister och utredare – som hjälper till med alla fall. Det kommer dock in tusentals så kallade referalls med tips om utlänningar som sexuellt utnyttjar barn via internet och det går inte att hinna med allt.
Övergreppen utförs oftast av kvinnor
Livestreaming av sexuella övergrepp mot små barn sker oftast i hemmet och begås oftast av mamman till barnet mot betalning av utländska män (en av dessa män var en 39-åring svensk man som härom veckan dömdes i till fängelse i 14 år för att ha beställt och regisserat våldtäkter på barn i Filippinerna från sin dator i Östersund). Det är ovanligt att stöta på sexuella övergrepp mot barn där kvinnor – i detta fall oftast mammor – är i majoritet. En livestreaming kan kosta så lite som 500 pesos (85 kronor), grövre scener 1000 kronor. Familjer i de fattiga områden där övergreppen många gånger sker lever ofta på några hundra pesos om dagen. Polisen har haft flera fall där man hittat överföringar från en förövare till en familj på 100 000 kr om året. De summorna representerar dock endast de överföringar man lyckats spåra – familjen kan ha tjänat mycket mer genom andra förövare.
Livestreaming av övergrepp utbrett i Filippinerna
Skälet till att livestreaming är så utbrett i just Filippinerna är flera. Fattigdom är bara en av anledningarna – det finns många länder i världen med hög andel fattiga och de flesta fattiga i världen skulle aldrig begå sexuella övergrepp mot barn. Det faktum att engelska talas av en stor del av befolkningen är en bidragande orsak som gör det lättare för utländska förövare att kommunicera med filippiner som tillhandahåller barn. Dessutom har närmare 50% av befolkningen tillgång till internet och det är enkelt och relativt billigt att få bra internetuppkoppling. En annan viktig faktor är att flera miljoner filippinska invånare arbetar utomlands – ca 10% av landets BNP kommer från de pengar som de som arbetar utanför landet skickar hem. Det innebär att det finns en infrastruktur för penningtransaktioner: Överallt i landet finns små kiosker där man kan föra över och ta emot pengar och så gott som alla vet hur det fungerar att ta emot pengar från utlandet.
Många familjemedlemmar som är involverade i livestreaming av sina barn säger att de inte anser att de begår sexuella övergrepp eftersom den utländske förövaren aldrig rör barnen. De menar att barnen inte förstår eller inte mår dåligt av vad som händer eftersom det är t.ex. mamman som förmedlar instruktioner eller gör handlingarna. De vet dock att de riskerar att dömas till livstids fängelse.
Fotnot: Det förekommer givetvis även att utländska män reser till Filippinerna för att begå fysiska sexuella övergrepp mot barn. Vissa reser dit och stannar en kortare tid; andra stannar längre eller bosätter sig. Fler och fler etablerar kontakt med sina offer genom just livestreaming.
48 flickor bor på boendet – alla har utnyttjats sexuellt
I Manila besöker jag organisationen Visayan Foundation som driver ett boende för flickor som utsatts för sexuella övergrepp. Rummet jag sitter i är tropiskt varmt. Ett fyrtiotal flickor pratar och fnittrar. Plötsligt fylls salen av ljudet av ”Tipp tapp tipp tapp tippetippetipptapp”. Flickorna har lärt sig den svenska julsången och sjunger den medan de dansar runt i ring. Jag ler – men lika snabbt känner jag mig sorgsen när jag inser att alla dessa barn, utan undantag, utsatts för övergrepp. Hur kan någon vilja utnyttja dem, exploatera dem, våldta dem?
48 flickor bor hos Visayan Foundations. Vissa av dem i några månader; andra i flera år. Den yngsta flickan var ett år gammal när hon kom dit. Alla flickorna har utnyttjats sexuellt, de flesta av utländska förövare och många även via livestreaming. Hos Visayan Foundation får de socialt, psykologiskt och juridiskt stöd samtidigt som de går i skolan på boendet. Det vore bättre om de fick bo i fosterfamiljer men det finns inte resurser för det.
Visayan Foundation samarbetar nära polis och åklagare och 85% av fallen resulterar i att de skyldiga döms. Den stora majoriteten av alla sexuella övergrepp som begås mot barn i Filippinerna uppdagas dock aldrig. Internationella polismyndigheter känner till tusentals fall av män som begår övergrepp, men på grund av skyddade IP-adresser och penningtransaktioner kommer man inte åt dem. Och därtill finns det många fler fall som aldrig uppdagas, till exempel de som gömmer sig på Dark web (den hemliga ”mörka” delen av internet).
Bara ett fåtal av alla svenska förövare grips
Det är bara ett fåtal av alla svenskar som sexuellt utnyttjar barn i Filippinerna via livestreaming som grips. Och i fall av livestreaming så är det inte enkelt att identifiera barnen. Och det är bara de offer som identifieras som har en chans att få skadestånd OM de identifieras i tid. Att få kompensation borde inte vara ett lotteri, varken för barnen som förtjänar skadestånd och ersättning, eller för förövarna som borde betala det. Det är dessutom fruktansvärt att lokala organisationer som Visayan Foundation måste kämpa för att finansiera sin verksamhet. Dessa barn är offer för utländska förövare. Länder såsom Sverige vet att våra medborgare begår sexuella övergrepp mot barn här. Man borde fråga sig om inte Sverige borde ta ett moraliskt ställningstagande i sin biståndspolitik och starta program som stödjer de i Filippinerna som kämpar mot sexualbrott mot barn.
Text: Susanne Drakborg, Åsa Andreasson Åkerström