2019-06-25

”Förövarna har blivit försiktigare och tar kontakt med barnen på nätet i stället för på gatan.”

Joel Borgström är projekthandläggare på Childhood och ansvarar bl.a. för Childhoods arbete i Thailand. Han projektleder också ”Säg vad du såg”, en särskild insats mot övergrepp kopplat till resande och turism som Childhood genomför tillsammans med Ecpat Sverige, Polisen och det nationella metodstödsteamet mot prostitution och människohandel på Jämställdhetsmyndigheten. Här kan du läsa hans rapport från ett projektbesök på Filippinerna i maj.

Syftet med vårt projekt ”Säg vad du såg” är att upplysa svenska resenärer om att de kan dömas i svensk domstol för sexualbrott mot barn som begås utomlands och uppmuntra att anmäla misstankar om övergrepp på barn till lokal och svensk polis. Inom ramen för projektet kommer utbildningsinsatser mot svenska resenärer och reseföretag att tas fram, men vi genomför också en rad insatser på plats i tre länder som är särskilt populära bland förövare som söker sig till länder där de enkelt kan få tillgång till utsatta barn: Kambodja, Thailand och Filippinerna. När jag besökte Filippinerna fortsatte jag vår kartläggning av situationen för barn, pratade med lokala experter och koordinera våra insatser med andra aktörer.

Angeles staden som är känd som ”the supermarket of sex”

Angeles, några timmar norr om Manila är känt för två saker: den amerikanska Clark Air Base och den omfattande prostitutionen. Staden är också känd som Sin City och ”The supermarket of sex”. Clark var länge USA:s största bas utomlands – under slutet av 80-talet bodde 15 000 amerikanska militärer här. Jag är här för att få en bättre bild av hur situationen är nu, 30 år efter att basen stängde. Prostitutionen längs den ökända Fields Avenue överlevde förlusten av de amerikanska kunderna och har blivit ett populärt resmål för turister från Europa, Australien, från Kina och Korea. Det är en populär plats att pensionera sig på. Skyltar på både engelska, tagalog, kinesiska, koreanska och ryska vittnar om den internationella kundkretsen. Många barer annonserar efter mer personal.

Eftersom handel med barn för sexuella övergrepp sker i hemlighet är det svårt att uppskatta omfattning men vi vet att antalet minderåriga prostituerade på barerna i området minskat kraftigt. Vi vet också att förövarna har blivit mer försiktiga och att kontakter numera ofta tas på internet istället för direkt på gatan. Men den stora prostitutionsindustrin drar också till sig män som vill hitta barn de kan utnyttja och Angeles har haft ett antal uppmärksammade fall med utlänningar som begått övergrepp på barn. 

I ett norskt reportage från 2016 berättar en 11-årig flicka som säljer jordnötter på Fields Avenue att hon ofta får frågor om hon vill följa med till besökande turisters rum. På hemvägen går jag förbi en annan liten flicka som ligger och sover ovanpå sin mamma i ett hörn precis bredvid Fields Avenue.

I huset med utsikt mot skolgården förgrep sig Douglas på pojkar

Imee suckar när vi står utanför det gräddfärgade huset i utkanten av staden Angeles i Filippinerna. Hennes son var en av många pojkar som utnyttjades av britten Douglas Slade i huset som överblickar skolgården på områdets grundskola. Det är snart val här på Filippinerna och muren täcks av kandidaternas färgglada affischer. Trots att det har gått fyra år sedan härvan uppdagades är fallet fortfarande mycket närvarande i det fattiga området där många bor i enkla plåtskjul med stampat jordgolv. När övergreppen till slut uppdagades var det för sent – åtminstone 31 pojkar hade hunnit utsättas för hot, våld och sexuella övergrepp av britten som också drev ett framgångsrikt slakteri i närheten.

Slade hade då lyckats undvika rättvisan i över 20 år sedan han flyttat till Filippinerna för att undgå åtal för sexuella övergrepp mot barn i Storbritannien. I Storbritannien var han känd som frispråkig förespråkare för legalisering av pedofili. Men på Filippinerna kunde han fortsätta utnyttja barn, och trots att han blev gripen flera gånger lyckades han alltid bli frikänd. Till slut byggde han ett hus med utsikt mot skolgården. Under 10 år begick Douglas här övergrepp mot pojkar mellan 8 och 15 år. Övergreppen filmades och såldes. Efter att ha blivit utlämnad till Storbritannien 2015 blev han dömd till 24 år i fängelse för övergrepp begångna i England på 70- och 80 talen. 2018 bestämde en brittisk domstol att Slade ska betala skadestånd till fem av de filippinska offren.

Olongapo brukade kallas ”världens största bordell”

Det är nästan obegripligt att föreställa sig hur Olongapo såg ut för 25 år sen när hela staden levde på amerikanska soldater på de besökande skeppen. På den tiden var US Naval Base Subic Bay en av USA:s största baser utomlands och prostitution ett av få yrken tillgängligt för stadens befolkning. Runt 3 000 gatubarn levde vid sidan av, många utnyttjades sexuellt men få förövare greps och dömdes. När basen var som störst under 60- och 70 talen ankom mer än 47 skepp om dagen. Magsaysay Drive var ett av Filippinernas största bordelldistrikt med över 500 barer och 16 000 kvinnor i prostitution (!). De största barerna hade så många som 300 kvinnor per bar. När basen stängdes, lämnades fler än 8 000 amerikansk-filippinska barn till ett hårt liv – prostitutionen och Olongapos historia var för evigt inristad i deras ansikten.

Rosario är död

När jag går längs Magsaysay Drive tänker jag på Rosario Baluyot som dog här 1987. Hon var då bara 11 år och hennes fasansfulla död efter att ha skadats av österrikaren Heinrich Ritter väckte uppmärksamhet världen över och inspirerade Majgull Axelsson att skriva ”Rosario är död”. Som tur är har Olongapo förändrats sen dess – i stort sett alla barer stängdes efter att US Naval Base Subic Bay stängde 1992. Jun Pascua på det lokala socialtjänstkontoret berättar att de numera har uppsökande team som omedelbart identifierar barn som befinner sig på gatan eller i riskzon för övergrepp. Problem kvarstår men staden har lyckats förändra bilden av Olongapo som världens största bordell med fri tillgång till både vuxna och barn. Företag i den nya frihamnen anställer nu fler människor än de som sysselsattes av den amerikanska basen.

Text och foto: Joel Borgström