2018-11-30

Årets viktigaste adventskalender

Den 1 december lanserar Childhood ”Världens viktigaste adventskalender.” Fram till julafton kommer vi att lyfta tjugofyra myter kring sexuella övergrepp mot barn, och klargöra hur det egentligen förhåller sig, ett missförstånd i taget. På den här sidan kommer vi att samla alla myter och klargöranden, källor och tips på mer djupgående läsning. Texten uppdateras efter varje ny ”lucköppning”.

MYT 1: ALLA FÖRÖVARE ÄR PEDOFILER

NEJ. En allmän missuppfattning om sexuella övergrepp mot barn är att alla förövare är pedofiler, dvs personer som har en medfödd sexuell preferens för barn. Det stämmer inte – övergrepp begås i stor utsträckning av någon i barnets närhet som inte är pedofil, någon barnet har förtroende för och är beroende av som en familjemedlem, släkting eller granne. En del förövare är ”tillfällesförövare” som inte specifikt har en sexuell dragning till barn utan begår övergrepp för att de har möjligheten, exempelvis på en resa där hen känner sig befriad från samhällets normer och kontroll. I nio av tio fall är förövaren en man, men även kvinnor förgriper sig på barn. Och ungefär en tredjedel av övergreppen begås av andra minderåriga.

VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Ska vi kunna förhindra sexuella övergrepp mot barn måste vi våga se vem förövaren är. Sällan är det den vi tror, så att enbart varna barnen för en okänd främling som hoppar fram ur buskarna räcker inte och gör att vi missar många förövare. För hur ska barnet veta – och våga berätta – att det hen utsatts för är ett övergrepp när förövaren inte är en ”ful gubbe” utan en jämnårig kompis, en kusin eller en mamma?

Läs mer: Rapport Rädda Barnen, fakta Brottsofferjouren

MYT 2: ALLA PEDOFILER ÄR FÖRÖVARE.

NEJ. Att vara pedofil innebär att ha ett varaktigt sexuellt intresse för barn som ännu inte nått puberteten. Mellan 1 till 5 % av Sveriges befolkning tros ha denna störning. Men är man pedofil innebär det inte per automatik att man förgriper sig på barn – enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet blir majoriteten av pedofiler aldrig förövare.

VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Det absolut mest effektiva sättet att förhindra sexuella övergrepp är att stoppa dem innan de ens har skett. Och för att göra det måste vi inse att det inte går att sätta ett likhetstecken mellan förövare och pedofil.

Läs mer: Fakta Ecpat, artikel BBC

MYT 3: MAMMOR VÅLDTAR* INTE BARN 

JO. Även om de flesta förövare är män, finns det också mammor och andra kvinnor som förgriper sig på barn. Det pratas dock väldigt lite om dem, kanske för att de inte passar in i bilden av den ”typiske” förövaren. Många verkar också tro att kvinnor bara begår övergrepp tillsammans med män, eller enbart förgriper sig på pojkar i tonåren. Andra att kvinnors övergrepp är mindre skadliga för barnet som utsätts. Men sådana fördomar förminskar inte bara kvinnans ansvar för övergreppet utan också kränkningen av barnet. De riskerar också att skapa tvivel hos både den som utsätts och hos vuxna runt omkring: Var det verkligen ett övergrepp barnet utsattes för?

VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Återigen: För att kunna förebygga övergrepp måste vi kunna se de förövare som inte passar in i vår bild av dem. De flesta kvinnor förgriper sig inte på barn, men de finns det som gör det. Mörkertalet gällande kvinnliga förövare är färmydlingen stort, och okunskapen om denna förövargrupp likaså.

Läs mer: Rapport Ecpat

MYT 4: FÖRÖVARE ANVÄNDER ALLTID VÅLD 

NEJ. De som begår sexuella övergrepp mot barn använder sig inte alltid av fysiskt våld. De kan manipulera, övertala, hota och skuldbelägga barnet. Detta är viktigt att känna till, då barn som utsätts ofta känner skam och skuld: De känner kanske att de inte tydligt sa ifrån i början. Eller så skäms barnen för att de ändå tycker om förövaren – vilket inte är ovanligt om förövaren har en nära relation till barnet, som hen grovt utnyttjar. Men oavsett hur övergreppet går till, vad barnet gjort eller inte gjort, så är sexuellt umgänge med barn under 15 år alltid ett brott.

VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Det är viktigt att vi är medvetna om att det finns olika slags sexuella övergrepp: de är inte alltid våldsamma, de kan också vara icke-fysiska, och de kan ske på och utanför nätet. Sexuella övergrepp är ett samlingsnamn för alla former av sexuella kränkningar som ett barn utsätts för av en annan person.

MYT 5: BARN BERÄTTAR ALLTID OM DE UTSÄTTS

NEJ. Mindre än 10% av alla övergrepp mot barn kommer till Polisens eller Socialtjänstens kännedom. Och det beror på att många barn som utsatts för sexuella övergrepp inte vågar berätta, i alla fall inte för en vuxen. Berättar barnet är det oftast för en jämnårig kompis eller till en flick- eller pojkvän. Det finns många faktorer som kan göra det svårt för barn att anförtro sig till en vuxen – rädsla, skam och skuldkänslor kan stå i vägen.

I intervjustudier med barn som utsatts för sexuella övergrepp berättar en del att de inte anförtrott sig till någon vuxen eftersom de kände att hen inte skulle kunna hantera det. Ofta testar barnet med att berätta något som inte är så grovt för att se vad reaktionen blir, om hen kan berätta mer. Relationen till förövaren eller oro för vilka konsekvenser det kan få när man berättar kan göra det svårt att prata. Många barn är ofta lojala mot den som har utsatt dem, speciellt om förövaren är en förälder eller annan närstående, och vet också att de riskerar att inte bli trodda. Andra är för små för att kunna berätta eller försöker berätta på ett sätt som omvärlden inte alltid förstår, eller misstolkar. Barnen förstår inte heller alltid att det som hänt är fel, och de kan också ha blivit hotade eller vilseledda av förövaren – t.ex. kan hen ha sagt att det är barnets fel eller att det var en lek.

VARFÖR ÄR DET SÅ VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Vi på Childhood är övertygade om att många övergrepp mot barn går att förebygga genom att vi bryter tystnaden kring dem och på så sätt gör det lättare för barn att berätta. Och viktigast är att vi pratar med barnen, i en för barnet trygg miljö och i en takt som är anpassad till deras ålder och utveckling. Det kan kännas både svårt och obehagligt att prata med sina barn om sexuella övergrepp, speciellt när barnen är små. Men vi behöver ge dem bra förutsättningar att lära sig förstå vad övergrepp är och således våga berätta när något känns fel. Det är också viktigt att visa i vardagen att det finns en öppenhet att prata om dessa frågor, att inte bara ha ”det där samtalet” en gång utan att vid upprepade tillfällen prata om det, exempelvis i samband med #metoo eller andra händelser som media rapporterar om. Tips på vad du kan säga och göra hittar du här.

MYT 6: BLIR MAN UTSATT SOM BARN ÄR LIVET FÖRSTÖRT

NEJ. För föräldrar är tanken att ens barn skulle kunna utsättas för övergrepp outhärdlig: ett sexuellt övergrepp är något av det värsta som skulle kunna hända och för alltid påverka barnets liv. Men hur barn reagerar på övergrepp är olika från barn till barn: för ett barn kan det vara extremt traumatiskt och få en rad långtgående negativa konsekvenser som depression och självskadebeteenden; ett annat barn får inte några allvarliga långsiktiga negativa men. Hur barn påverkas beror på en mängd olika faktorer som vad barnet har med sig i bagaget sen tidigare, vilken typ av övergrepp det var, om förövaren är en förälder eller annan nära anhörig, hur länge övergreppen pågick, barnets ålder, hur omgivningen reagerar och vilken typ av stöd barnet får.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Det är viktigt att förmedla till barn som utsatts att de kommer att kunna må bra och få ett normalt liv. En väldigt viktig faktor för att mildra negativa konsekvenser av övergrepp är att barnet har en positiv och stödjande relation med en kärleksfull vuxen som hen kan lita på, som inte nödvändigtvis behöver vara en förälder utan lika gärna kan vara en mormor, lärare eller granne. En sådan ”viktig vuxen” kan stödja barnet på många olika sätt:  genom att lyssna på barnets signaler och reagera när hen upptäcker att något inte står rätt till; genom att tro på och stötta barnet när det berättar; genom att barnet får professionell behandling; genom att tala om för barnet och visa med sina handlingar att övergreppet inte är barnets fel och att barnet inte är förstört utan fortfarande helt och värdefullt.

MYT 7: ENBART FLICKOR UTSÄTTS FÖR ÖVERGREPP

NEJ. I en ny rapport om nätbaserade sexuella övergrepp mot barn framkommer att 30% av de som utsätts är pojkar och övergreppen mot dem ofta är grövre än de mot flickor**. Också utanför nätet utgör pojkar ungefär en tredjedel av de barn som utsätts.  Ändå dyker de sällan upp i diskussionen när vi pratar om sexuella övergrepp mot barn. Kanske beror det på att vi har en bild av flickor som det ”typiska offret”. Pojkar däremot är modiga, starka och kapabla att försvara sig själva – och då kan de ju inte utsättas för övergrepp. Väldigt tydligt blev detta tankesätt i Indiens nya lag om dödsstraff för våldtäkt på flickor under tolv år – att pojkar utsätts omnämns överhuvudtaget inte i lagtexten.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Många barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp har svårt att definiera vad de varit med om. För pojkar kan det vara ännu svårare då det i mindre utsträckning pratas öppet om övergrepp mot pojkar än mot flickor. För att de inte ska känna skam, skuld och våga söka hjälp är det viktigt att vi ser dem som en riskgrupp för sexuella övergrepp, och starkare inkludera dem som utsatta i det offentliga samtalet.

Läs mer: Rapport Ecpat

*Inte enbart våldtäkt är ett sexuellt övergrepp utan även exempelvis också beröring av barnets privata kroppsdelar, att barnet tvingas ta på en annan persons könsorgan. Icke-fysiska övergrepp kan vara att barnet tvingas till att titta på ett könsorgan eller visa sin egen kropp, att tala till barnet på ett sexuellt utstuderat sätt, att smygtitta på barnet när det badar eller klär av sig, att tvinga barnet att titta på pornografiska filmer, bilder eller böcker, att exploatera barnet genom att dokumentera de sexuella övergreppen barnet utsätts för eller prostitution.

MYT 8: MAN SKA INTE PRATA MED SMÅ BARN OM ÖVERGREPP

JO. Att prata med små barn om sexuella övergrepp är viktigt, även om det kan kännas svårt och obehagligt. Samtalet med ett litet barn bör ske i en takt anpassad för barnets ålder och utveckling. Det kan handla om kroppen (vilka kroppsdelar som är privata och vad som är okej och inte okej att göra med sin egen och andras kroppar), bra och dåliga hemligheter (Bra hemligheter är t. ex. vad man köpt i julklappa till någon. Dåliga hemligheter är sådant som kan göra att man mår dåligt och att även om en vuxen säger att man inte får berätta för sina föräldrar eller någon annan man litar på så får man visst det) och att det aldrig någonsin är barnets fel om hen utsätts för övergrepp.Detta är viktigt både för att barn ska kunna förstå när någon går över gränsen och faktiskt begår ett övergrepp, men också för att de ska känna att det finns en öppenhet att prata om dessa frågor.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Vi vuxna måste ge barnen bra förutsättningar att lära sig förstå vad sexuella övergrepp är och således våga berätta när något känns fel. Detta gör vi genom att prata med dem om vad som är okej att göra med sin egen och andras kroppar, för att på så sätt förebygga att de, som barn eller senare som vuxna, inte kränker andras integritet. Vi bör också visa barnen i vardagen att det finns en öppenhet att lyfta dessa frågorinte bara ha ”det där samtalet” en gång utan att vid upprepade tillfällen prata om det, exempelvis i samband med #metoo eller andra händelser som media rapporterar om.

MYT 9: BARA VUXNA FÖRGRIPER SIG PÅ BARN

NEJ. I en tredjedel av sexuella övergrepp mot barn är förövaren är en minderårig, dvs ett annat barn. Det finns tonåringar som förgriper sig på små barn, och ungdomar som utsätter ungdomar. I en undersökning genomförd av Stiftelsen Allmänna Barnhuset med 5000 ungdomar i åldern 16 till 18 år** uppger 26% att de utsatts för sexuella övergrepp och att majoriteten av övergreppen skett i tonåren. Förövaren var i över 55% av fallen någon barnet kände (pojk- eller flickvän eller en bekant jämnårig) och i 35 procent av fallen av en okänd jämnårig.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Förövaren är inte alltid den vi tror, och inte barnet som utsätts heller. Det är inte enbart små barn som utsätts för sexuella övergrepp, utan även tonåringar. Och när det gäller tonåringar är förövaren sällan en okänd ”ful gubbe” utan en jämnårig ungdom som barnet känner. Man kan bli utsatt av sin pojkvän hemma – och det är lika precis lika mycket ett övergrepp som en överfallsvåldtäkt i skogen.

MYT 10: I SVERIGE ÄR DET TILLÅTET ATT GIFTA SIG MED BARN

NEJ. I Sverige är det förbjudet att gifta sig med barn. Tidigare kunde man ansöka om dispens hos Kungen eller Länsstyrelsen, med denna möjlighet existerar inte längre.  Att tvinga någon att gifta sig mot sin vilja är också brottsligt och man för detta kan man dömas till fängelse i upp till fyra år.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Att gifta sig med ett barn är ett brott. Att gifta bort ett barn är ett brott. Sverige har en av världens strängaste lagstiftningar när det gäller barnäktenskap och lagen har skärpts flera gånger. From 1 januari 2019 skärps den ytterligare, då alla äktenskap med någon under 18 förbjuds, oavsett om de ingåtts i Sverige eller utomlands. Förbudet ska gälla oavsett vilken anknytning till Sverige som personerna hade när äktenskapet ingicks, eller hur gamla de är när frågan prövas av en myndighet.

MYT 11: BARN MED FUNKTIONSVARIATIONER BLIR INTE UTSATTA

JO. Barn med funktionsvariationer har tre till fem gånger högre risk än andra barn att utsättas för någon form av våld, och sexuella övergrepp är nästan fem gånger vanligare. Att barn med särskilda behov kan vara mer utsatta har flera orsaker: De är ofta i högre grad och under längre tid är beroende av vuxna. De har ofta svårare att berätta och vittna om vad de varit med om och deras berättelse i förhör bedöms många gånger som mindre trovärdig. Vissa typer av funktionsvariationer kan också göra att barnen har svårare att förstå och tolka vad som händer när de utsätts för sexuella övergrepp. För förövare är dessa barn ofta safe targets, då de tror att man löper mindre risk att bli upptäckt och straffad om man förgriper sig på barn med funktionsvariationer.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Barn med funktionsvariationer är extra sårbara. Därför är det viktigt att föräldrar och närstående till barnet är extra uppmärksamma på hur barnet mår och reagerar, speciellt om hen inte kan tala själv. Precis som med alla andra barn är det viktigt att förmedla, i en takt anpassad för barnets utvecklingsnivå och ålder, att ingen får röra barnet om hen inte själv vill. För äldre barn finns appen ”Privatliv” som är särskilt framtagen för ungdomar med funktionsvariationer. I appen får de kunskap om sin sexualitet och att de har rätt till sina egna kroppar. Läs mer här.

MYT 12: EN ”RIKTIG” VÅLDTÄKT ÄR VÄRRE ÄN ETT ÖVERGREPP PÅ NÄTET

 

NEJ. Forskning visar att barn och unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp på nätet minst lika ofta uppvisar psykisk ohälsa och posttraumatisk stress som de barn som utsatts för övergrepp utanför nätet (där förövare och offer möts). Värst mår de barn där övergreppen dokumenterats. Tanken på att bilderna kan spridas till familj, släkt, bekanta, vänner eller ovänner är skrämmande. Många barn vittnar om att det känns som att övergreppen sker om och om igen då andra tar del av bilderna.*** 

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Många vuxna tror inte att ett övergrepp på nätet är så allvarligt som när det sker utanför nätet. Forskningen visar dock något annat – nätbaserade övergreppen påverkar barns hälsa negativt i allra högsta grad. Därför är det lika viktigt att prata med sina barn om risker på nätet som att varna dem för riskerna utanför. Idag lever barn stor del av sitt liv online – att fråga dem ”hur var det på nätet idag” är därför minst lika relevant som att fråga ”hur var det i skolan”. Viktigt är också att hålla sig uppdaterad om vad barnen gör på nätet, och att visa barnen att det alltid finns en öppenhet att prata om det som inte känns bra online.

Rättsligt gör det heller ingen skillnad om övergreppet är fysiskt eller virtuellt, vilket flera domar som fälls den senaste tiden tydligt visar. Exempelvis dömdes i januari 2018 en man från Östersund som hade regisserat våldtäkter mot barn i Filippinerna via nätet till 12 års fängelse. Läs mer om fallet här.    

MYT 13: BARA INVANDRARE FÖRGRIPER SIG PÅ BARN

NEJ. Våld och sexuella övergrepp mot barn är ett globalt problem och förövare finns i alla länder, religioner, kulturer och samhällsskikt. Det enda förövarna har gemensamt är att de i de flesta fall är män, och att de ofta är någon barnet känner som en släkting, granne eller jämnårig.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR?  Att generalisera och tro att alla övergrepp mot barn begås av en viss grupp av människor ger en förenklad och felaktig bild av hur riskerna ser ut. I slutändan kan detta leda till att fler barn utsätts – tror vi att de som förgriper sig på barn är på ett visst sätt missar vi nämligen många potentiella förövare och varnar våra barn för fel saker.

MYT 14:  ATT SKICKA EN ”DICK PIC” PÅ SKOJ ÄR INTE ETT ÖVERGREPP

JO. Det är ingen skillnad på om en blottare visar sig för ett barn i parken eller om någon skickar en bild på sitt könsorgan via sin mobil – båda är ett sexuellt övergrepp mot barn och därmed olagligt. Att skicka en snoppbild till ett barn ska inte bagatelliseras och inget något barn ska behöva ha överseende med.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Att kränka någon med bilder är inget nytt fenomen, men då många barn idag har en egen mobiltelefon är det lättare att nå dem, och för förövaren att gömma sig och vara anonym när hen skickar bilder. Prata med barnen om att det faktiskt finns människor som visar eller skickar bilder på sina könsorgan men att det inte är ok. Om ditt barn får en oönskad bild skickad till sig: Spara/ta skärmdump på bilden och spara eventuell annan bevisning. Det är väldigt viktigt för att styrka att barnet varit utsatt för brott. Det finns oftast användarkonton och andra digitala spår som gör att dessa brott lätta att bevisa. Och polisanmäl alltid – om man inte gör det är sannolikheten stor att personen fortsätter med sina brottsliga handlingar.

MYT 15: I SYDOSTASIEN ÄR DET ACCEPTERAT ATT HA SEX MED BARN

NEJ. Självklart inte. I Thailand, Kambodja och Filippinerna är sexuella övergrepp mot barn ett brott och det finns strikta lagar som ska skydda barn från övergrepp och exploatering. Precis som i Sverige.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? I många länder i Sydostasien finns det en utbredd och relativt öppen sexindustri. En del turister misstolkar det som en ”normalisering” som även på något sätt skulle göra det tillåtet att begå övergrepp på barn. Detta, kombinerat med ett högt alkoholintag och känslan av att vara långt borta från den sociala kontrollen i hemlandet, kan också bidra till att turister begår övergrepp mot barn.

Det finns också människor som medvetet reser till Sydostasien för att begå övergrepp på barn. Den ofta extrema fattigdomen på plats underlättar för förövare från rikare länder att få tillgång till barn, och ett underutvecklat rättssystem – lagarna för att skydda barn finns men tillämpningen fungerar inte alltid – bidrar till att en del tror att det möjligt att undvika straff när de begår övergrepp på barn. ****  Men enligt svensk lag kan svenska medborgare som begår övergrepp på barn utomlands dömas för brottet i Sverige. Tillsammans med Ecpat, Polisens nationella operativa enhet (NOA) och Jämställdhetsmyndigheten och Childsafe Movement driver Childhood just nu projektet ”Säg vad du såg” med målet att förhindra att resande förövare förgriper sig på barn. Så om du ser något som inte känns bra på din resa – tipsa polisen på resekurage.se. Svensk polis samarbetar internationellt och det just du rapporterar kan vara den där sista pusselbiten som behövs för att hitta barn och ta fast förövare.

MYT 16: BARN SOM UTSÄTTS BLIR SJÄLVA FÖRÖVARE

NEJ. Barn som utsatts för sexuella övergrepp blir inte automatiskt förövare. Det är vanligt att de som utsatts för övergrepp som barn oroar sig för att de själva ska göra någon annan illa.  Att själv ha blivit utsatt för sexuella övergrepp som barn ökar visserligen risken marginellt, men det som är avgörande är hur övergreppen hanteras; det vill säga om övergreppen upphör, vilket stöd som ges till barnet och dess anhöriga och om barnet har trygga, kärleksfulla och omhändertagande vuxna kring sig. Det finns begränsad kunskap om hur stor andel av de barn som utsatts för sexuella övergrepp som själva blir förövare. Vad vi emellertid vet är att många som har begått sexuella övergrepp mot barn har upplevt olika former av våld under sin barndom. Mellan 30 och 65 procent av förövarna uppges själva ha utsatts för sexuella övergrepp som barn. Osäkerheten i siffrorna beror på att olika studier visar olika resultat och att de alla bygger på förövarnas egna uppgifter.

VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR?  Det finns många faktorer som påverkar om en människa blir förövare. Fysiskt eller psykiskt våld i barndomen, funktionsvariationer, psykisk ohälsa, missbruk samt bristande omsorg och känslomässigt stöd från föräldrar och andra närstående är bidragande orsaker till att någon kan komma att begå sexualbrott mot barn. Rätt stöd är viktigt för att de som utsatts för övergrepp ska kunna läkas och utvecklas till trygga vuxna i framtiden. Det långsiktigt förebyggande arbetet handlar därför om att ge stöd till barn och familjer som av olika skäl befinner sig i riskzonen. Det kan vara barn som känner sig ensamma och osynliga eller föräldrar som är isolerade, lider av psykisk ohälsa, befinner sig i missbruk eller i våldsamma relationer.

MYT 17: INGEN FAR VÄL ILLA FÖR ATT MAN TITTAR PÅ LITE BARNPORR*?

JO. I allra högsta grad. Bakom varje dokumenterat sexuellt övergrepp – det som i lagen kallas barnpornografi – finns ett barn som har utsatts för ett fruktansvärt brott. Varje bild eller film är ett sexuellt övergrepp mot ett barn som visar den värsta stund det barnet har upplevt. När det materialet sprids över världen upprepas brottet, om och om igen.

VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? De som tittar på övergreppsmaterial på barn på nätet försvarar ibland sitt beteende med att de ”bara tittar” och inte själva begår ett fysiskt övergrepp. Men det är inte på något sätt oskyldigt att titta på övergreppsmaterial – en bild är alltid resultat av ett väldigt allvarligt brott, och den som tittar på materialet är också en brottsling: Att titta på, ladda ner och sprida barnpornografiskt material är förbjudet i Sverige och kan leda till sex års fängelse.

Det finns dessutom ett starkt samband mellan att titta på övergreppsmaterial och att själv begå övergrepp. Inte alla som tittar på övergreppsbilder begår också faktiska övergrepp på barn, men skrämmande många gör det – enligt statistik från amerikanska och brittiska polismyndigheter så många som 50%*****

*Barnpornografisk material = dokumenterade sexuella övergrepp mot barn

MYT 18: SEXUELLA ÖVERGREPP GER ALLTID FYSISKA SKADOR

NEJ. Sexuella övergrepp efterlämnar sällan fysiska spår. Ibland kan det finnas greppmärken på lår eller skinkor, infektioner i underlivet eller återkommande smärta i halsen eller svalget.  Men det förekommer inte ofta –  exempelvis uppvisar färre än 5 procent av de flickor som utsätts för penetrerande sexuella övergrepp genitala eller anala skador. Och om det skulle bli skador vid ett övergrepp läker de ofta inom några dygn – oftast långt innan barnet har vågat berätta vad som skett.

VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Avsaknad av fysiska skador betyder inte att ett övergrepp inte ägt rum. Då många barn dessutom inte vågar berätta vad de utsatts för – eller försöker berätta för vuxna som inte lyssnat eller inte förmått ge barnet den hjälp hen behöver – är det viktigt att vi är uppmärksamma på deras signaler. Det finns inga ”typiska” tecken för att barn utsatts för sexuella övergrepp, och en del barn visar inga tecken eller symptom alls.  Men var extra observant om du märker att

  • barnet är argt och har svårt att hantera sitt humör,
  • hen får svårt att sova eller äta, får mardrömmar eller kissar på sig,
  • barnet får svårt att koncentrera sig i skolan,
  • hen slutar gilla aktiviteter som hen tidigare tyckt om,
  • barnet kan vara arg och ha svårt att hantera sin ilska,
  • hen har ett sexuellt utåtagerande beteende som inte är åldersadekvat – det kan vara ett tecken på sexuella övergrepp men kan också ha andra orsaker, t. ex. vara symptom på att barnet bevittnar våld i hemmet. Det är bra att ringa och prata anonymt med socialtjänsten för att se om det är skäl till att göra en orosanmälan.

Många barn tror att det syns på dem att de varit utsatta, och att de är förstörda för evigt. Därför är det viktigt att de får möjlighet till en läkarundersökning så att de får höra att de ser ut som de ska, att det inte syns något.

MYT 19: FLICKOR BLIR MER TRAUMATISERADE AV ÖVERGREPP ÄN POJKAR.

NEJ. Hur barn reagerar på övergrepp har självklart ingenting med deras kön att göra, utan är olika från barn till barn. För en del kan det vara extremt traumatiskt och få en rad långtgående negativa konsekvenser som depression och självskadebeteenden; ett annat barn får inte några allvarliga långsiktiga negativa men. Hur barn påverkas beror på en mängd olika faktorer som t.ex. vad barnet har med sig i bagaget sen tidigare, vilken typ av övergrepp det var, om förövaren är en förälder eller annan nära anhörig, hur länge övergreppen pågick, barnets ålder, hur omgivningen reagerar och vilken typ av stöd barnet får.

VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? VMånga har fortfarande en bild av att sexuella övergrepp alltid är en vaginal våldtäkt, att det således bara är flickor som kan utsättas och det då också är de som traumatiseras mest. Men det finns självklart många typer av övergrepp* som också pojkar kan utsättas för, och traumatiseras av. För att bredda utrymmet för pojkar att förstå och tillåtas att visa symptom är det viktigt att vi pratar om det.

Det är även våra snäva könsnormer som står bakom myten om att tjejer blir mer traumatiserade än pojkar: I många länder finns fortfarande synen att män ska vara ”starka”, inte gråta eller prata om känslor. Av rädsla att uppfattas som svag vågar därför många pojkar inte berätta när de utsatts. Och ses killar som starka är det lätt att tro att ett övergrepp på en pojke inte heller kan vara lika allvarligt som på en flicka – pojkar tar helt enkelt inte samma skada och har inte heller en oskuld att förlora. Detta kan i sin tur även leda till att polisen saknar förståelse för varför man behöver ingripa vid sexuella övergrepp på pojkar. I vissa länder kan killar som utsatts för övergrepp där förövaren var en man t.o.m. bli stämplade som homosexuella, och hamna i fängelse – en orsak till varför pojkar undviker att söka hjälp även om de har fått allvarliga fysiska skador.

*Fysiska övergrepp kan till exempel vara beröring av barnets privata kroppsdelar, att barnet tvingas ta på en annan persons könsorgan eller olika former av samlag. Icke-fysiska övergrepp kan vara att barnet tvingas till att titta på ett könsorgan eller visa sin egen kropp, att tala till barnet på ett sexuellt utstuderat sätt, att smygtitta på barnet när det badar eller klär av sig, att tvinga barnet att titta på pornografiska filmer, bilder eller böcker, att exploatera barnet genom att dokumentera de sexuella övergreppen barnet utsätts för eller prostitution.

MYT 20: SNYGGA KILLAR BEHÖVER INTE VÅLDTA

JO. Förövare kan vara snygga, charmiga och framgångsrika. Att man våldtar någon har inget att göra med hur man ser ut, om man är populär eller om man har en partner. Man begår inte ett övergrepp pga sexdrift eller lust. Ett övergrepp är en makthandling, där en empatilös förövare inte respekterar en annan människas värde och integritet.

VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Vår bild av förövaren och hur övergrepp ser ut bygger ofta på myter, känslor och föreställningar. Vi vill gärna se förövaren som någon som kommer utifrån, en ensam, udda och desperat person, en okänd pedofil som hoppar fram ur buskarna. Men hen kan lika gärna vara någon i vår närhet, den omtyckte fotbollstränaren, populära kompisen eller den snälle pappan. Ska vi förhindra sexuella övergrepp måste vi våga se vem den potentielle förövaren är. För hur ska barnet annars kunna förstå – och våga berätta – att hen utsatts för ett övergrepp?

MYT 21: OFTA HITTAR BARN PÅ ATT DE UTSATTS PÅ ÖVERGREPP

 NEJ. De flesta barn som utsätts för sexuella övergrepp vågar inte tala om vad som skett. Så när ett barn väl berättar är sannolikheten stor att det barnet säger stämmer.

VARFÖR ÄR DET VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Det är väldigt ovanligt att barn ljuger om att de blivit sexuellt utnyttjade. Många barn som utsatts talar inte om det. De känner ofta skuld och skäms för det som skett, speciellt om förövaren är någon barnet känner och tycker om. Har de dessutom blivit hotade av förövaren, t.ex. att hemska saker ska ske – med barnet själv, hens familj eller husdjur – om övergreppet avslöjas är sannolikheten ännu mindre att barnet vågar tala om det. Så om ett barn berättar – utgå alltid från att det hen säger är sant. Visa att du klarar av att ta hand om informationen du får, lyssna, agera och, framför allt, se till att finnas där för barnet. Tänk på att det inte finns något ”normalt” sätt man ”ska” reagera på när man utsatts för övergrepp, och att barnet kan ha svårt att beskriva vad som har hänt.

Om ett barn berättar för dig 

  • Visa att du klarar av att ta emot berättelsen.Tänk på att barnet behöver dig  – behåll dina känslor och reaktioner för dig själv, men bekräfta att du hör och tror på barnets berättelse.  I intervjustudier med barn som utsatts för övergrepp har en del berättat att de inte anförtrott sig till någon vuxen eftersom de kände att hen inte skulle kunna hantera det. Ofta testar barnet med att berätta något som inte är så grovt för att se vad reaktionen blir, och om hen kan berätta mer.
  • Ställ öppna frågor. Om barnet berättar om något hen utsatts för – lyssna, ställ öppna frågor och försök förstå vad som hänt. Öppna frågor är sådana som det inte går att svara ja eller nej på. De kan exempelvis inledas med ”berätta”, ”vad hände sen”, ”hur gick det till”…
  • Avbryt inte barnet utan lyssna till punkt. Inled inte något eget förhör.
  • Undvik ”varför-frågor” som kan ge barnet skuldkänslor. Säg alltså inte ”Varför gick du dit?” ”Varför drack du?” ”Varför har du inte berättat?” `”Varför sa du inte nej?”
  • Lova inte att inte berätta. Förklara för barnet att det är viktigt att du anmäler till myndigheterna för att övergreppen ska ta slut och hen få hjälp. Ta kontakt med socialtjänst eller polis för att se till att barnet och hens familj får det stöd de behöver. Om det handlar om ett äldre barn kan du fråga om hen vill vara med när du kontaktar myndigheterna, så att barnet har insyn i och känner sig delaktig i vad som sker.

MYT 22: OM MAN VARNAR TJEJER FÖR ATT

  • GÅ UT ENSAMMA
  • FÖLJA MED KILLAR HEM
  • DRICKA ALKOHOL

 SKYDDAR MAN DEM MOT ÖVERGREPP.

NEJ. Om man varnar tjejer för att inte gå ut ensamma, inte ha vissa typer av kläder på sig eller bli berusade begränsar man inte bara deras liv utan lägger dessutom ansvaret och skulden för potentiella övergrepp på offret – och inte på förövaren, där det hör hemma.
 
VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR: Det är viktigt att vi om och om igen pratar med barn och unga om vad ett övergrepp är, om kränkningar, respekt och integritet – den egna, och andras. Och att det aldrig någonsin är barnets fel om hen blir utsatt. Den enda som kan förhindra att ett övergrepp sker är förövaren själv.
 
Dramatikern och författaren Thordis Elva visar detta tydligt i sin bok ”På andra sidan förlåtelsen”: Hon blev våldtagen av sin pojkvän när hon var 16 år, och det tog flera år innan hon förstod att våldtäkten inte var hennes fel. Att det inte var hennes kläder som hade orsakat den, inte heller var hennes leende eller att hon var berusad när det skedde. Våldtäkten passade inte heller in i bilden hon hade av sexuella övergrepp: ”Det var inte en främmande galning som väntade i buskarna, det var min pojkvän. Och våldtäkten skedde inte på en hemsk bakgata, den hände i mitt sovrum”, berättar Thordis.
 
Bra information och tips hittar man på dagsattprataom.se

MYT 23: EN DROTTNING FÅR INTE PRATA OM SEXUELLA ÖVERGREPP MOT BARN.

JO, det får hon – och det gör hon. Drottning Silvia har sedan hon grundade Childhood för snart 20 år arbetat ihärdigt med att lyfta frågan kring sexuella övergrepp mot barn. För precis som vi är Drottningen övertygad om att ska man verkligen göra skillnad, måste man bryta tystnaden. ”Det man inte talar om kan man inte förändra” sade hon  i en intervju förra året.

Och idag fyller Drottningen 75 år – ett stort GRATTIS på födelsedagen från oss på Childhood! Vi är också tacksamma för att Drottningen har uttryckt önskemålet att vill man uppmärksamma henne på födelsedagen, kan man gärna göra det genom att ge en gåva till oss. Läs mer om hur du kan stödja Childhoods arbete här.

MYT 24: SEXUELLA ÖVERGREPP MOT BARN GÅR INTE ATT FÖREBYGGA.

JO. Vi på Childhood är övertygade om att sexuella övergrepp mot barn inte är något är något som bara sker, något vi måste acceptera. De går i många, många fall att förhindra. Med de globala målen som antogs av i FN 2015 har världen också för första gången satt som mål att stoppa alla former av våld mot barn. Övergrepp mot barn inte ett problem utan möjliga lösningar – det är något vi gemensamt kan förhindra. Vi har en nollvision, en enorm framgång för oss på Childhood som har drivit frågan i 20 år!

 
VARFÖR DET ÄR VIKTIGT ATT VI PRATAR OM DET HÄR? Självklart finns det inte något hundraprocentigt skydd eller enkel lösning för att förhindra sexuella övergrepp mot barn, men det finns mycket vi kan göra för att minska riskerna för övergrepp. Det allra viktigaste: Att vi är viktiga vuxna. Barn som saknar vuxentillsyn eller vars vårdnadshavare inte förmår ge dem den närhet, trygghet och bekräftelse som ett barn behöver löper ökad risk för att utsättas för våld och övergrepp. Det är också en större risk att de själva utsätter andra för övergrepp eller hamnar i våldsamma relationer.
 
Du, jag, vi kan vara denna trygga vuxna för dina och andras barn.

En trygg och kärleksfull vuxen som barnet kan lita på kan även vara hela skillnaden när ett övergrepp har skett. Vi vet att många barn som har utsatts, men ändå klarat sig bra, har det gemensamt. Att det fanns någon.

Läs mer om vad vi, som enskilda personer och som samhälle, kan göra för att förebygga våld och övergrepp mot barn här.

*http://www.ecpat.org/news/boys-young-children-greater-risk-severe-online-sexual-exploitation-says-new-research

**Stiftelsen Allmänna Barnhuset (utg.), Carolina Jernbro och Staffan Janson, Våld mot barn 2016. En nationell kartläggning.

***Stiftelsen Allmänna Barnhuset (utg.), Åsa Landberg/Linda Jonsson: En del av verkligheten. Om barn, sexuella övergrepp och nätet.

****Offenders on the Move (2016)

***** NetCleans rapport 2016: https://www.netclean.se/netclean-rapporten-2016/